9/7 2014

Mil efter mil efter mil, vi åker och åker. Kullar, lastbilar, dalar, vägarbeten, lastbilar, broar, skorstenar, slott, lastbilar, vägarbeten, rastplatser, regn och rusk, fartkameror, lastbilar och så lite fler vägarbeten… Vi har nu (onsdag morgon) avverkat ca 140 mil och börjar kunna det här med att bila. Igår morse när vi startade dagens bilåkande var det kul och förväntansfullt, idag kändes det segt från start och jag har redan förhoppningsfullt tittat på mil-kvar mätaren på gps´n som bara visar ett par mil körda sen start. Barnen är gnälliga och det öööösregnar och är 11 grader varmt ute, BLÄÄÄ!!!

Så nu har jag gnällt lite och det känns genast bättre 🙂
Det händer inte så jätte mycket så jag har inte så mycket att berätta egentligen. Vi kom fram till Würzburg strax före sju igår, inget hotell bokat och det första hotellet vi ställt in på gps´n kändes stort och dyrt så vi letade vidare. Parkerade mitt i stan och satte oss i en restaurang varifrån J skulle ut och leta hotell medan vi åt. Otroligt hjälpsam personal kom dock med en iPad som vi fick låna och leta med. Så vi kollade några hotell, men det var fullt så det slutade med att vi fick ta juniorsviten på första hotellet, det stora dyra!! Väl där klev vi in och barnen jublade, men det har jag skrivit om redan.
Vi slökollade lite på fotbollen Tyskland-Brasilien som ju var helt sjuk med alla mål, bokade hotell i Italien och surfade lite innan vi tog natt.
Upp tidigt idag och ner till frukostbuffén. Nike var på sitt allra sämsta morgonhumör! Var med och fick välja frukost men väl vid bordet vägrade hon allt, tom nutella och skrek i högan sky. Hon har ett horribelt morgonhumör, värre än far sin! Det blir lite halvdan mat när man är ute på vägarna och en hel del godis, chips och annat snask och det påverkar helt klart hennes humör.
Hon fick i alla fall i sig lite frukost och var sen goa glada Nike igen. De andra åt bra!!

Dagens mål är att komma till Gardasjön. Det är en trip på ca 70 mil. Vi gjorde, hyfsat enkelt, 67 mil igår och då kom vi iväg först kl 10 så det borde vi fixa även idag! Nu har vi dessutom boendet klart så vi behöver inte leta när vi är framme, skönt!
Tyvärr är vägarna plaskblöta så hastigheten blir såklart lägre och Nike frågade nyss ”mamma näj vi fjamme?”

Vi tar en välbehövlig vilodag i morgon, tänkte gå på Gardaland som är (tror jag) Italiens största nöjespark.
En vilodag för bilen men en hård dag för plånboken, hehe!
Barnen var lovade Liseberg, men vattkopporna satte ju stopp för det, så detta känns som ett bra alternativ!
Ska bli kul att komma till Italien, är lite nervös för resan genom Alperna, tycker det är läskigt att köra i branta nedförsbackar. När jag körde bil i Nya Zeeland under min jorden-runt-resa 2000, slutade bromsarna funka efter en låååång brant backe, inte helt men de blev förfärligt dåliga och detta satte starka minnen i mig. Hade inte riktigt koll på det där med motorbroms på den tiden. Men nu kommer vi bränna på på väg E”minnsintevilketnummerjustnu” och inga pluttvägar. Att hålla sig till stora snabba vägar är lite av vår grej denna resa! Tråkigt, javisst men vi vill ju komma fram till vårt mål!
Hoppas det slutar regna så vi får lite tjusiga vyer över topparna!!

Nu har det gått ganska lång stund sen vi startade i morse och jag har under detta blogginlägg hunnit klättrat fram och till mellan framsäte och mittsäte kanske fem gånger och servat de små. Bra med stor bil men det är inte så smidigt att nå varandra så det är tur att jag är så smidig och kan klättra runt lite 😉 . Två filmer är avverkade och det börjar bli dags att plocka fram mellis. Det är fantastiskt med alla teknikprylar som finns för att underlätta resan. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är mysigt med pappers-vägatlas och billekar!! Är dock nedröstad i detta så jag får sitta och tjuvläsa min kartbok för mig själv (riktigt så illa är det inte, hehe!)

Vad tycker ni förresten om min ytterst haltande tyska:
Haben sie keine zimmer für schlafen heute abend??
Ojoj, kära Ingrid med klockad kjol vänder sig nog i graven nu, men de förstod vad jag sa så TUSEN TACK för att du lärt mig lite tyska 🙂

Nu är det toapaus på agendan.
Auf wiederzehen

Det här inlägget postades i Äventyr, Resan ner och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.